Nu har vi haft 2 inskolningsdagar på dagis   

Igår var jag med under hela dagen, men Ida brydde sig knappt om mig. Vid 9 hade dom samling och det var fruktstund med "upprop". Barnen sitter i ring och när de hör sitt namn så svarar dom. Ida sitter i fröken Mitas knä en stund, men....Vem står snart mitt i ringen och följer fruktskålen som vandrar mellan barnen? Jo Ida!   

Sen var vi ute en stund innan lunch. 

Till lunch serverades det stekt fisk, potatis och kall sås. Suuupergott! Ida åt inte så mycket mer än ett par tuggor, sen åt hon lite gurka. Efter lunch var det vilodags. Det låg madrasser utspridda på golvet och barnen låg och lyssnade på sagor. Jag la mig ner och tog med mig Ida, men inte skulle hon ligga ner inte. Hon gick runt, runt i salen. Själv blev jag mer och mer ängslig eftersom hon störde dom andra. Fröknarna sa att det inte gjorde nåt, men ändå...

Hon varken åt eller sov första dagen på dagis. 

Efter dagis skulle vi åka på Nyan och fika och farmor skulle komma dit och åka med oss. Messade henne och bad henne hämta vagnen och gå med henne till fiket istället. Thank god! Hon sov i vagnen 1 timme medan vi fikade. Eftersom jag hade bilen så passade jag på att åka och handla när farmor gick hem med Ida. Drog till Ica, och efter det åkte jag till en salong som säljer nagellack. Ville kolla om dom har ett speciellt lack, men det hade dom inte...ändå kommer jag ut med 5 nya lacker...ooops. Men det var billigt   

Väl hemma så matade farmor Ida medan jag hämtade ved mm. 

Ida var sååå trött hela kvällen...men jag måste ju hålla henne vaken till halv 7 åtminstone. Vi gosade och lekte hur mycket som helst. Vid 6 fick hon välling och halv 7 går vi upp och lägger oss. Hon vägrar ju sova i sin säng och jag orkade inte bråka såhär första dagen på dagis...hon måste ju ha lite trygghet tänkte jag. 

Tror ni hon somnade fort?? Ja man kan ju tro det men icke!! Tog nästan 1,5 timme. Hon testade mig med allt! Lillskruttan.

Dag 2 på dagis, Ida bryr sig inte mycket om mig nu heller så jag gick in i personalrummet. Där satt jag hela tiden! När dom var ut så gick jag och pratade med Mita om hur vi skulle göra på lunchen. Jag sa att jag trodde att det skulle gå bättre om jag inte satt med och det tyckte hon också. Åt Ida? Japp! Hur mycket som helst! Hade vagnen med idag så fröken Anna-Lena kom in i personalrummet strax efter 12 och sa att Ida sover i vagnen nu. Kanon!!!

Vad gjorde jag hela tiden i personalrummet då? Fick en träram att måla och dekorera...den ska Idas foto sättas i och sättas upp vid hennes hängare. Åt lunch. Hade med mig en bok och skvallertidning. Som tur var skolas en kompis son in nu också och hon satt där hon med, så vi snackade lite skit och målade   

Imorgon är sista inskolningsdagen, så jag ska dit med Ida och sen skickas jag hem.  Dom ringer om det är nåt... 

Happ...en "ledig" dag alltså... Ska på jobbet och hälsa på tänkte jag, sen ska jag åka och kasta lite returgrejer, kanske åka på Dollar också. 

Nästa vecka börjar verkligheten!! 

För 4 år sen idag...vid 7,30 på morgonen...får jag ett samtal från min bror. Han låter lite skärrad och ber mig sätta mig ner. Jag minns detta som igår.

Jag sätter mig ner vid köksbordet och får då höra att en vän gått bort  

Jag blir alldeles mållös och tom. 

Vår vän Simon, från England, träffade jag några år tidigare när han var och hälsade på min bror. Fick bra kontakt och efter det messades vi huuur mycket som helst.

Vi var några som åkte till London för en U2 konsert och hängde med Simon en heldag. En pubrunda som hette duga! Sååå kul dag, har inte skrattat så mycket på länge. Man kunde inte vara sur eller så när man umgick med Simon, han var helt galen.

När Cicci och jag var i London över en långhelg så träffade vi Simon en kväll. Efter några öl så skjutsade vi hem Cicci som var lite för "trött" och vi gick sen ut och promenerade runt och pratade och pratade. (Ja lite pussar och kramar blev det ju också så klart   ) 

Hann inte träffa honom mer...

Jag och Sussie åkte till London på begravningen och där hade vi även Jeppe och Anders, vänner till både min bror och Simon. Det var tur grabbarna var där och stöttade oss. Kyrkan var överfull!!! Folk fick stå längs väggarna och många fick stå bakom bänkraderna. Alla ville vara där och hedra minnet av en härlig kille! 

"Begravningskaffet", ja det var inte mycket kaffe som det bjöds på, utan det var mat och öl. Sen började talen komma. Man berättade kul minnen man hade haft tillsammans mm. Många skratt...Helt underbart! 

R.I.P Si !