...vid 3-tiden, för ett år sen, startade allt!  

Värkarna satte igång   

Hade haft känningar redan på morgonen, så jag klev upp före Henke, duschade och packade i tron om att vi skulle få åka iväg... men allt stannade upp efter ett par timmar. SEN, vid 15-tiden, kom en riktig värk och då förstod jag att NU händer det grejer. 

Shit alltså...10 min mellan värkarna...ringde förlossningen i Östersund (ja jag var liiite smått nervös att ha 19 mil till bb!!!) Henke sa att vi måste äta nåt så jag orkar med förlossningen...han drar iväg till ica och handlar korv och makaroner (!), lagar till maten och jag får i mig lite i alla fall - "ät makaronerna i alla fall så du får i dig kolhydrater och orkar längre" säger min kära sambo...snällt men mat var inte det jag tänkte på riktigt, men gjorde ändå som han sa. Han åker sen iväg till sina föräldrar och byter bil, så vi har en bättre bil att åka i nu när det var lite skitväder (snöblandat regn). Vi packar bilen och drar iväg, klockan är nu 19. Under bilfärden satt jag bara och andades och kollade på klockan för att räkna minuter...4 min mellan värkarna och vi har precis åkt ur Sveg.... hmmm ska vi kanske förbereda dom att skicka en ambulans att möta oss??? Nä det ordnar sig nog tänkte vi båda två...

1 timme och 45 min senare är vi inskrivna! Kändes faktiskt inte som en så lång bilfärd...otroligt nog! 

Kvällen går till att ta lite prover och se så att bebben mår ok därinne. Sen får vi flytta oss till förlossningsrummet. Där fick jag akupunktur och lustgas. Vet inte om akupunkturen hjälpte så mycket eftersom jag drog lustgas så mycket    sluddrade lite ett tag sa Henke...och det kände jag ett par gånger. En sköterska kom in genom dörren och jag såg henne som i en dimma...tror jag ska vila lite från slangen ett tag   

Fick epidural, nån gång på natten, så det lättade bra mycket! 

Själva krystvärkarna började 04.15 (imorgon bitti, för ett år sen)....och Ida är född 04.39, måndagen den 19 oktober