Ska inte skriva så mycket om graviditetens 40 veckor tänkte jag. Har haft en något sånär bra och "normal" graviditet...det jag själv tycker är såå tråkigt är att jag inte kunde träna nåt. Fick såna foglossningar väldigt tidigt så det var bara att ta sig själv i nackskinnet och försöka att ta det lugnt. Svårt var det, men det var bara att gilla läget...till slut kunde jag ju inte ens gå längre än 50m förrän det smärtade på nåt fruktansvärt.

Magen syntes tidigt, men det var mycket "tjockmage" också som gjorde sitt.

Här sitter jag o solar medan Henke och våra föräldrar sliter med både hus och tomt ;-)

Jag jobbade heltid t o m juli och under augusti blev det jobb ett par dagar i veckan. Fr o m september har jag alltså gått hemma, men det var skönt att få vila ordentligt innan Ida kom till världen.

Det jag retade mig på under graviditeten var att det fanns dom som sa att jag var ju "sååå stor" och "är det verkligen bara en?", "ja du kommer inte gå tiden ut du heller...". Själv tycker jag att jag var helt normalstor för att vara höggravid. Eller ja lite större än normalstor kanske jag var men inte mycket...

Dagen D...

Det började med att jag hade känningar på lördagnatten och jag räknade minutrar mellan värkarna. Tyckte de var regelbundna så jag gick upp vid 9 på söndag morgon och duschade, plockade fram kläder mm, men värkarna avtog. Senare på em, runt 15-15,30 märkte jag ju att det jag känt på natten inte alls varit värkar...NU började det, och det rejält! 20 min emellan...15 min...jag ringer förlossningen i Östersund, och de säger att vi får avgöra själva när vi vill åka in - vi har ju som sagt 18 mil att åka också...okej, äh vi väntar en stund till. Henke drar iväg och handlar lite mat, lagar i ordning korv och makaroner och vi äter...eller jag försöker äta lite emellan värkarna. När det är 10 min emellan säger Henke att det är dags att åka. Plockar ihop väskor, bilbarnstol mm.

Kl 19 lämnar vi Sveg och inte många km därefter känner jag att värkarna är mycket tätare...japp 4 min. Ska vi ringa och be dom skicka ambulans som möter oss om det skulle behövas - nä skiter i det, händer det så händer det. 4 min emellan håller i sig ända till Östersund! Kände otroligt nog inte av varken tid eller mil...

Skriver in oss 20,45 och Ida är sen född 04,39 på måndag morgon :-) Där kände jag inte heller av tiden så mycket, var väl helt fokuserad på att ta lustgas =D

KÄRLEK!!!

Här är hon vår ängel - inte många minuter gammal

På BB låg vi 2 nätter och bara mös hela familjen!

Vi backar bandet till februari detta år (09 alltså) och berättar lite om hur vi fick reda på graviditeten.

Februari var det ja...semester i Thailand väntar. En vecka in i semestern så börjar jag må jättedåligt, tänkte det var vätskebrist, men till slut insåg vi att mensen inte kommit som den ska...äh det har väl med värmen och vätskebristen att göra...men den kommer fortfarande inte och jag mår illa till och från hela dagarna. Till slut inser vi ju att jag måste vara gravid!!! Yey!!! Men hur ska vi kunna dölja det för alla andra som var med på resan, man vill ju inte berätta för tidigt och detta måste varit i v 4-5 nån gång. Jag drack vatten eller shakes, men tog mig en liten öl till maten på kvällarna. Ingen verkar misstänka nåt.

Sista dagarna ska vi vara i Bangkok och där besöker vi en Sky bar. Inte kan man bara ta vatten på ett sånt ställe så vi beställer en Cosmopolitan till mig. Jag sippar lite smått på den en timme, sen är det ju dags att gå...men jag har ju halva drinken kvar (fastän Henke varit där och tagit sig nån slurk för att minska i glaset). Bror min säger i förbifarten att vi ska dricka upp vad vi har i glasena och dra vidare. Ja, du kan ju ta min då, säger jag till honom... F-n är du gravid eller ?!?! får jag till svar. Eeeh nej, men jag vill inte svepa en fin drink. Då trodde jag verkligen att han börjat misstänka, men inte då! :-)

Vidare till Hard Rock Café och där börjas det beställas in massa öl som vi ska dricka. Jag sippar och sippar, Henke tar stora klunkar ur mitt glas...ingen ser nåt - vad vi vet i alla fall =D

Väl hemma efter några dagar i Bkk, så tar vi grav.test och det behövdes inte många droppar för att det skulle bli ett plus på stickan!! Hoppsan hoppsan, hur ska jag kunna hålla mig från att berätta...

Fotot är taget uppe på Sky bar i Bangkok

Gomorron :-)

Tänk att det ska börjas redan i 4 veckors ålder att man vägrar somna fast man är så trött så ögonen går i kors! ;-)

Efter en väldigt kinkig kväll så somnade Ida till slut vid 12-tiden. Vaknade inte när pappa kom hem 04,15 som tur var, utan sov i 45 min till...tack säger mamma! Lite amning på det och sen sov vi till 07,30. Nu sitter vi här med frukost och skriver lite på datorn ihop :-) Mysigt !

Vi ska väl låta pappsen sova så länge han kan, så min morgonrutin med dusch och fixning får vänta.

Ida är ju kinkigast på kvällarna, så de här veckorna då Henke jobbar kväll är väl de jobbigaste eftersom han inte är med och trixar och fixar, varken på kvällen eller på morgonen eftersom han måste få sova ut på fm.

Grått och trist idag, men en liten promenad ska vi väl ta i em. Morsan måste få ett par nya mysisar så en tripp till Sportringen får det nog bli...

På fredag är det dags för 1 månads kontroll på BVC. Sen efter det ska vi förhoppningsvis sätta oss i bilen hela familjen och åka ner till Enköping och träffa Mummo/mormor, Ukki/morfar och morbror Kimmo med familj. Håll tummarna att det inte blir skitväder så vi inte kan åka. Får nog fråga farmor och farfar om vi får låna deras bil kanske...den tar vi oss fram med anywhere!!

Nä dags för blöjbyte märker jag!

Over and out för denna gång!