Ska inte skriva så mycket om graviditetens 40 veckor tänkte jag. Har haft en något sånär bra och "normal" graviditet...det jag själv tycker är såå tråkigt är att jag inte kunde träna nåt. Fick såna foglossningar väldigt tidigt så det var bara att ta sig själv i nackskinnet och försöka att ta det lugnt. Svårt var det, men det var bara att gilla läget...till slut kunde jag ju inte ens gå längre än 50m förrän det smärtade på nåt fruktansvärt.

Magen syntes tidigt, men det var mycket "tjockmage" också som gjorde sitt.

Här sitter jag o solar medan Henke och våra föräldrar sliter med både hus och tomt ;-)

Jag jobbade heltid t o m juli och under augusti blev det jobb ett par dagar i veckan. Fr o m september har jag alltså gått hemma, men det var skönt att få vila ordentligt innan Ida kom till världen.

Det jag retade mig på under graviditeten var att det fanns dom som sa att jag var ju "sååå stor" och "är det verkligen bara en?", "ja du kommer inte gå tiden ut du heller...". Själv tycker jag att jag var helt normalstor för att vara höggravid. Eller ja lite större än normalstor kanske jag var men inte mycket...

Dagen D...

Det började med att jag hade känningar på lördagnatten och jag räknade minutrar mellan värkarna. Tyckte de var regelbundna så jag gick upp vid 9 på söndag morgon och duschade, plockade fram kläder mm, men värkarna avtog. Senare på em, runt 15-15,30 märkte jag ju att det jag känt på natten inte alls varit värkar...NU började det, och det rejält! 20 min emellan...15 min...jag ringer förlossningen i Östersund, och de säger att vi får avgöra själva när vi vill åka in - vi har ju som sagt 18 mil att åka också...okej, äh vi väntar en stund till. Henke drar iväg och handlar lite mat, lagar i ordning korv och makaroner och vi äter...eller jag försöker äta lite emellan värkarna. När det är 10 min emellan säger Henke att det är dags att åka. Plockar ihop väskor, bilbarnstol mm.

Kl 19 lämnar vi Sveg och inte många km därefter känner jag att värkarna är mycket tätare...japp 4 min. Ska vi ringa och be dom skicka ambulans som möter oss om det skulle behövas - nä skiter i det, händer det så händer det. 4 min emellan håller i sig ända till Östersund! Kände otroligt nog inte av varken tid eller mil...

Skriver in oss 20,45 och Ida är sen född 04,39 på måndag morgon :-) Där kände jag inte heller av tiden så mycket, var väl helt fokuserad på att ta lustgas =D

KÄRLEK!!!

Här är hon vår ängel - inte många minuter gammal

På BB låg vi 2 nätter och bara mös hela familjen!

 

Helena

19 november 2009 10:34

Hej! Vad kul att ni har kommit igång att blogga. Räkna med att vi följer varenda ord ni skriver! Himla kul att träffa er och Ida i helgen. Hon känns liksom verkligare när man har fått se henne på riktigt. Många kramar från Uppsala

 

Maria

19 november 2009 16:00

Jag följer oxå varenda ord ni skriver! =)

Kramar från andra sidan Sveg

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej alla som hängt kvar på bloggen... (inga uppdateringar pga brist av intresse och brist på tid/ork)   Men nu så har jag ju roliga nyheter att berätta    de flesta vet ju redan pga Facebook, men alla har ju inte det    Vi blir alltså 4 i f...

  GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!!       

Tänkte jag skulle göra en fotosammanställning igen, fast för JAS - Juli, Augusti, September Har hunnit med en del under dom månaderna men har bara inte haft nån blogg-lust...hoppas den kommer tillbaka nu i höst så jag kan uppdatera med lite "Dagens...

Tänkte jag skulle göra en sammanfattning med bilder vad som hänt sen sist    Here it goes - från april till juni:   Vi åkte till Enköping över Valborgshelgen.   Ida vid brasan  Kusinerna   Bästa kompisarna - Ida och Rian   Helgen ef...

Har surfat runt på massa olika trädgårds- och inredningsbloggar...och får massa inspiration till vad jag skulle vilja göra hemma!!  Som det här t ex:   (bild lånad från http://husprojektdromhus.blogspot.se/ ) En liten odlingsplats till Ida och...